Kristinestad

Kristinestads stad
Kristiinankaupungin kaupunki
WappenKarte
Wappen von KristinestadLage von Kristinestad in Finnland
Basisdaten
Staat:Finnland Finnland
Landschaft:Österbotten
Verwaltungsgemeinschaft:Südösterbotten
Geographische Lage62° 17′ N, 21° 23′ O
Fläche:1.678,99 km²[1]
davon Landfläche:682,5 km²
davon Binnengewässerfläche:14,66 km²
davon Meeresfläche:981,79 km²
Einwohner:6.242 (31. Dez. 2022)[2]
Bevölkerungsdichte:9,1 Ew./km²
Gemeindenummer:287
Sprache(n):Schwedisch, Finnisch
Website:www.kristinestad.fi

Kristinestad (schwedisch), finnisch Kristiinankaupunki, ist eine Stadt in der westfinnischen Landschaft Österbotten. Sie liegt auf halber Strecke je rund 100 km zwischen den Städten Vaasa und Pori an der Schärenküste des Bottnischen Meerbusens. 57 % der 6242 Einwohner (Stand 31. Dezember 2022) sind Finnlandschweden, 42 % sprechen Finnisch als Muttersprache. Offiziell ist die Stadt zweisprachig.

Geschichte

Kristinestad wurde im Jahr 1649 vom schwedischen Generalgouverneur in Finnland, Graf Per Brahe dem Jüngeren, auf der zuvor zum Kirchspiel Lappfjärd gehörigen Insel Koppö gegründet. Am 1. März 1651 verfügte Brahe, dass der Name der Stadt von Koppö zu Kristinestad (Christinae Stadh) geändert wurde. Königin Christina von Schweden gilt als Namenspatronin, doch wird vermutet, dass Brahe vor allem seiner 1650 verstorbenen Frau, Gräfin Kristina Katarina Stenbock, ein Denkmal setzen wollte.

Kristinestad entwickelte sich zunächst zögerlich, doch nachdem der Hafen 1792 Stapelrechte erhielt, wuchs sie rasch zu einer wohlhabenden Stadt heran, wovon Repräsentativbauten wie das 1856 erbaute Rathaus und die rund 3000 hölzernen Wohn- und Lagerhäuser der Innenstadt zeugen.

Sehenswertes

Neben Rauma und Porvoo ist Kristinestad eine der größten und besterhaltenen Holzhausstädte Finnlands.

Die einschiffige Ulrike-Eleonore-Kirche wurde 1700 fertiggestellt und ist mit ihrem schiefen Kirchturm eines der Wahrzeichen der Stadt. Die Gottesdienste der beiden evangelischen Kirchengemeinden – der finnisch- wie der schwedischsprachigen – finden jedoch meist in der 1897 erbauten neuen Stadtkirche statt, einem 1000 Menschen fassenden einschiffigen Backsteinbau.

Die bei weitem größte Kirche der Stadt liegt jedoch im 1973 eingemeindeten Ort Lappfjärd (finnisch Lapväärti). Diese 1852 erbaute Kreuzkirche mit freistehendem Glockenturm bietet Platz für 3000 Gläubige, die Länge der Bänke soll insgesamt 1,6 km betragen.[3]

Persönlichkeiten

  • Lulu Ranne (* 1971), finnische Verkehrsministerin.

Weblinks

Commons: Kristinestad – Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien

Einzelnachweise

  1. Maanmittauslaitos (finnisches Vermessungsamt): Suomen pinta-alat kunnittain 1. 1. 2010. (PDF; 199 kB)
  2. Statistisches Amt Finnland: Tabelle 11ra -- Key figures on population by region, 2022
  3. Kristinestads turism rf (Memento desOriginals vom 1. Juli 2007 im Internet Archive)  Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/edu.krs.fi

Auf dieser Seite verwendete Medien

Ulrika Eleonoran kirkko.jpg
Autor/Urheber: Mikkoau, Lizenz: CC BY-SA 4.0
Dieses Bild zeigt das Denkmal in Finnland mit der Nummer 'Kristiinankaupunki grid zone' (Q29974157) - RKY: 1154
Kristinestad street 1.jpg
Autor/Urheber: unknown, Lizenz: CC BY-SA 3.0
Kristiinankaupunki.vaakuna.svg
Coat of arms of Kristiinankaupunki
Pohjanmaan maakunnan vaakuna.svg
Coat of arms of region of Ostrobothnia
Gravrösen från bronsåldern i Heden, Sideby socken i Finland 06.jpg
Autor/Urheber: Västgöten, Lizenz: CC BY-SA 4.0
Bronsåldersrösen, på bygdemål kallas denna plats för "Steinringan". Finländska arkeologins nestor Johan Reinhold Aspelin skriver om dessa forngravar, vid ett besök 1869: Nästan 8 nya verst österut från Sideby kyrka finns, längs vägen till Ömossa, Heide(11) namngivna hus. Därifrån skiljer åt norr på en ås belägen ängsväg, som leder till Kanalid, prästgårdens äng. När vi reser denna väg tre nya verst kommer vi till ett vägskäl, där vi stannar, eftersom framför oss reser sig i den ganska jämna och urkärnade åsen fyra gravrösen(12), vilka står i rad från söder till norr i en gles tallskog. Det första och det tredje är nästan små och om det andra sägs det förr ha hittats ett litet ben. Denna röselinje tror jag Warelius menar, när han säger 3½ mil(13) (gamla verst?) från stranden ha funnit en rad rösen, varav R. Alcenius(14) hade utforskat en och funnit kol (Suomi 1848:62).(15) Jag hade inte trott så långt borta från denna kust kunna hitta gravrösen. Andra röset är nuförtiden 18-20 alnar kors och halvt tre alnar högt. I mitten är en gammal urgröpning, i vars botten finns en nästan fyra alnar lång och kvartal två alnar bred stenkista vars längdriktning följer åsen.(16) Kistans nästan ¾ aln höga sidor är av likartade jämna stenar resta mot sandåsen. Två av stenplattorna i sidan är tydligen delar av en större platta. I botten av kistan letade vi förgäves efter kol eller benbitar. Detta dike har inte gjorts under mannaminne, av den anledningen att Svenskarna dessa rösen känner bäst under namnet stenringar. Endast det fjärde eller nordligaste röset är nästan orört. Ja, även om det även där i mitten finns en mindre sänka. Detta röses studie kunde jag inte, av det torra vädret som det var, på grund av brådskande hö-tid få tag på män. Ett femte mindre röse, vilken vi(17) inte kom att se, tillhör en förgrening av vägen åt söder på högra eller västra sidan av vägen. När vi lämnade Heide hörde vi också att på en backe söderom Heide hittas en handfull jättröjsor(18), men även de har nedgrävningar i sina mittpartier. Se vidare: http://harriboy.blogg.se/2011/february/johan-reinhold-aspelins-arkeologiska-resa-i-k.html
Kristinestad town hall.jpg
Autor/Urheber: Tomisti, Lizenz: CC BY-SA 3.0
Kristinestad Town hall in Kristinestad, Finland