Karabela (Säbel)

Ein Karabela aus dem 17. Jahrhundert

Ein Karabela ist ein Säbel mit einem als Vogelkopf stilisierten Griff und einer offenen Parierstange. Er war in Polen-Litauen vor allem im 17. bis 18. Jahrhundert populär. Erste Belege gibt es aus dem 15. Jahrhundert. Viele Exemplare wurden mit reichen Griffverzierungen ausgestattet, was sich teils negativ auf die Verwendung im Kampf auswirkte.[1]

Zur Herkunft des Namens gibt es verschiedene Theorien. Zum einen könnte der Name eine Kombination des türkischen „kara“ (deutsch schwarz) und des arabischen „bela“ (deutsch Unglück, Fluch, Verfluchung) sein. Karabela würde also „schwarzer Fluch“ oder „schwarzes Unglück“ heißen. Aus dem Italienischen könnte man den Namen von den Worten „cara“ (deutsch kostbar) und „bella“ (deutsch schön) ableiten. Auch die irakische Stadt Kerbela (Karbala) könnte Namensgeber sein.[2][3]

Weblinks

Commons: Karabela – Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien

Einzelnachweise

  1. Wojciech Zabłocki: Cięcia prawdziwą szablą, S. 12, ISBN 8321726011.
  2. Kwaśniewicz W.: 1000 słów o broni białej i uzbrojeniu ochronnym, Warszawa: MON, 1981, ISBN 83-11-06559-4.
  3. Zygmunt Gloger: Księga rzeczy polskich, S. 148, 1896.

Auf dieser Seite verwendete Medien

Sabel, av i Polen förekommande Karabelatyp - Livrustkammaren - 77402.tif
Fäste korsformigt. Kavel bestående av två sidostycken av reliefsnidat mörkbrunt horn sammanhållna av tre silvernitar i rad utmed mitten, den snidade orneringen i form av vinkelställda mjukt konturerade blad, på den framtill näbbformigt utskjutande överdelen rankornament. Överdelen med uppskjutande spets.

Mellan hornsidorna en utmed kaveln i sin helhet infälld slät list av förgyllt silver. Kryss med uppåt- och nedåtriktade styrskenor samt korta raka parerstänger av förgyllt silver, på mitten ett symmetriskt graverat kartuschornament, parerstängernas ytterändar ansvällda och ornerade som palmetter.

Klinga av turkisk typ, Kilij, böjd, eneggad med tvåeggat breddat spetsparti, jelman. På utsidan av starka delen en i guld inlagd ornamental signering (klingsmedssignering).Ryggsida plan, på båda sidor utmed denna mellan starka delen och spetspartiet en hålkäl åtföljd nedtill och upptill av en rad av tre runda fördjupningar.